KonsthantverkDesign

Idag tog jag, mamma, mormor och min syster en sväng till Glimåkra för att kika på våran lilla utställning. Det var lite annorlunda och nästan bättre att åka dit med dem än att trängas med hela klassen inne i den lilla uställningslokalen. Fick en mycket bättre bild av uställningen nu andra gången.
Fick också chans att prata lite enskillt med lärarna och det kändes verkligen jättebra! Känns som om man inte hat haft möjlighet till det innan och som att de inte haft tid med prat heller för den delen. Men kändes bra att prata om lite mer vardag än bara problem man stöter på under arbetets gång.
Fick mycket positiv respons gällande mina broderier och min målade varp, blev väldigt glad! Alf tyckte också att han gillade mina arbeten och att jag lägger in så mycket personlighet i allt jag gör. De sa också att vilket material jag än får i mina händer så lyckas jag förändra det och göra det till något bra. Tror jag ska försöka stöta bort alla tveksamheter gällande mig själv och mitt arbete och försöka tänka positivt och att jag faktiskt kan. Känner att det blir jobbigare och jobbigare men samtidigt ökar graden av glädje och allt känns lättare och roligare men ändå svårare på samma gång. Men nu sista veckan har det verkligen känts som en klump i halsen på mig och jag har egentligen bara gått och väntat på när jag skulle bryta ihop. Som tur var kom jag inte så långt men jag är verkligen stressad över några uppgifter nu som jag måste ta tag i efter lovet. Finns ingen tid att förlora.

Kollade på lilla sjöjungfrun idag och jag måste erkänna att tårarna rann i slutet. Jag gillar verkligen den filmen.
Vi såg Führerns elit i fredags på filmen och det är en annan film som jag måste rekomendera till er som inte sett den! Så gripande historia.. gick inte hålla tårarna inne till den filmen heller.